Flora
Backsippa
Vänerns långa kust med sina örika skärgårdar och varierande strandtyper präglar norra och västra delarna av kommunen.
Landskapet inåt fastlandet är här mosaikartat, där lerområden omväxlar med rundade berghällar som delvis är skogbevuxna. Dessa refugier i ett småskaligt jordbrukslandskap innehåller alltifrån lavsamhällen på kala bergsytor till ängssamhällen, fårsvingelhedar och ängshavreområden alla med sina speciella, spektakulära följeväxter. Hot i form av konstgödselanvändning, utebliven slåtter eller upphörande bete, skogsplantering och bebyggelse hänger över dessa botaniska pärlor. De få myr- och kärrområdena med sin intressanta flora lever också farligt.
Den östra delen är ett lerslättlandskap, där Lidan och Flian med sina biflöden skurit djupa slingrande raviner. Dessa är landskapsmässigt intressanta och biologiskt betydelsefulla i ett för övrigt ganska hårt drivet jordbrukslandskap.
De stora godsen och gårdarna, t.ex. Läckö, Stola, Traneberg, Senäte, Stensholmen, Siggetorp, Skoftebyn, Hålltorp omges av parker med storslagen natur.
På floristiska grunder är kommunen delad i en suboceanisk (västlig) och en baltisk (östlig) provins genom den s.k. klockljung – skvattramgränsen. Ibland talar man även om en nord-sydlig skiljelinje i kommunen.
Flera namnkunniga botanister har under årens lopp ägnat floran i Lidköping sitt intresse t.ex. Kalm och Linné under 1700-talet, läraren vid Degebergs lantbruksskola S J Lindgren vid 1800-talets mitt, Skårman, Kjellberg, Söderberg, Albertson, Du Rietz, Bengt M.P. Larsson m.fl. under 1900-talet.