Geologi
Det lutar!
I Lidköpings kommun består berggrunden mest av gnejs (randigt berg av olika ursprung) och det lutar! Kanske inte så mycket men från de högsta punkterna i öster sluttar bergytan ca 3 meter per kilometer. Det sluttande planet, som Lidköping befinner sig på, tar ett abrupt slut när vi kommer fram till Kållandshalvös östra kustlinje. Här reser sig en förkastning som är mer än 50 meter hög, som vi också hade sett om vi tagit bort allt löst material som täcker branten. Förkastningen som också kallas Sydsvenska mylonitzonen som går att följa från Nordligaste Dalsland genom Vänern och ned till Varberg. Givetvis går den ännu längre söderut än detta, men låt oss hålla oss inom Sveriges gränser. Om det idag förkommer rörelser i denna zon är oklart, ingen jordbävning är noterade inom detta område i historisk tid.
Öst är öst och väst är väst
Gnejserna som finns öster om denna förkastningszon är ca 1 800 miljoner år gamla. Vilket kan jämföras med jordens allra äldsta bergarter som är 4 500 miljoner år och de äldsta i Sverige som är 2 200 miljoner år. Vi befinner oss alltså på nästintill ofattbart gammal grund. Gnejserna i öst ligger oftast djup begravda i löst material. De västra gnejserna som är några och 100 miljoner år yngre, sticker ofta upp i ytan och det lösa materialet finns då i sänkorna runt bergknallarna. Bland dessa gnejser finns områden med mörka bergarter s.k. grönstenar. Grönstenarna vittrar ”snabbt”, geologiskt sett, och ger ifrån sig olika mineraler till växterna. Det är framförallt kalcium, kalk alltså, som ger förutsättning för mera krävande, s.k. kalkgynnade växter. Grönstenarnas vitting ger också det lilla obehaget att då du barfota hoppar omkring på de släta klipporna i skärgården, ibland kommer fram till områden med vassa och skarpa klippor vilka gör sig påminda i fotsulorna. Tänk då på blommorna som mår bra av grönstenen.
Vid Råda går gränsen
Det är här som den mellansvenska randzonen ligger. En grus och moränbildning, som åt väster kan spåras ända till Oslo (Holmenkollen) via Hindens rev och Hjortens udde och åt öster genom hela Finland, till Salpausselkä där finska skidspelen i Lahtis hålls. Det är alltså denna istidsformation som Råda åsen hör till.
På denna bildning åker alltså Nordens befolkning skidor; backhoppning i Norge, längdskidor i Finland och är det inte så att vi på Råda ås har en pulkabacke…
Nåväl här går tidsgränsen mellan istid och postglacialtid. För 10 200 år sedan stod inlandsisens front just vid denna linje och vid denna tid blev det en kraftig klimatförbättring som fick isen att hastigt retirera norrut. Efter att ha belägrat Skandinavien i nästan 100 000 år försvann isen nu på "bara" 2 000 år.
Havet stod högt
Högsta kustlinjen i vår kommun, är 130 meter över havet. Med detta menas att till följd av isens nedtryckning av jordskorpan så steg vatten upp till 130 meter över dagens havsyta när isen smälte undan. Hela Lidköping låg under vatten. Det är därför som vi har så mycket lerjordar i Lidköping. När isen låg stilla vid Råda ås (mellansvenska randzonen, ni vet) så fördes stora mängder med isälvmaterial fram under isen och de tyngre partiklarna landade direkt framför isfronten medan de mindre och lättare lerpartiklarna kunde singla ned mot botten längre ut över Varaslätten. När isen dragits sig norrut kunde jordskorpan, som en intryckt gummi-boll, bukta tillbaka och landet steg upp ur havet. Havet var inte lugnt utan vind och vågor bearbetade det uppstickande landet och spolade många klippor rena från löst material och ju mindre lera det var i materialet desto mindre blev det kvar på höjderna.